Hur ska det gå?
Mamma kommer hem med kanelbullar för att hon tror att det är kanelbullens dag.
"Det var ju igår" säger jag och skrattar, men å andra sidan får jag ju erkänna att jag inte tänker klaga utan trots allt snällt äta upp min bulle och vara nöjd och glad.
Det är någonting som får mig att undra hur det kommer bli för oss båda den dag jag flyttar. Den dag jag äntligen bestämmer mig för vad jag vill, vart jag vill påbörja mitt eget liv någonstans. Hur kommer det bli då?
Det har alltid varit hon och jag.
Jag har alltid bott mest hos henne trots skilda föräldrar, vi har gått igenom allt tillsammans och alltid vetat att vi hör hemma hos varandra. Tills dagen kommer då det är dags. Dags att gå vidare.
Men jag vill också vidare. Vet att mamma är stark och att hon klarar sig, ja jisses, klart att hon klarar sig även då. Tror att vi båda, även om vi vet att det kommer bli en stor omställning, ser fram emot det. Samtidigt som jag inte vet riktigt vad det är jag vill.
Vill till Göteborg. Vill utomlands. Vill så mycket.
Kan inte riktigt få ihop mina tankar kring hur jag ska få det till att fungera. Ska jag satsa på Göteborg? Men vad ska jag göra där? Hur ska jag kunna få jobb?
Ska jag åka utomlands? Men vad ska jag då göra, ska jag jobba? Ska jag åka som Au Pair?
Jag vet inte.
Jag är redo att gå vidare men har samtidigt en rädsla för vad som kommer sedan, en rädsla som säger mig "tänk om det inte går, tänk om det inte kommer att fungera", men, tänk om det gör det?
/E.
"Det var ju igår" säger jag och skrattar, men å andra sidan får jag ju erkänna att jag inte tänker klaga utan trots allt snällt äta upp min bulle och vara nöjd och glad.
Det är någonting som får mig att undra hur det kommer bli för oss båda den dag jag flyttar. Den dag jag äntligen bestämmer mig för vad jag vill, vart jag vill påbörja mitt eget liv någonstans. Hur kommer det bli då?
Det har alltid varit hon och jag.
Jag har alltid bott mest hos henne trots skilda föräldrar, vi har gått igenom allt tillsammans och alltid vetat att vi hör hemma hos varandra. Tills dagen kommer då det är dags. Dags att gå vidare.
Men jag vill också vidare. Vet att mamma är stark och att hon klarar sig, ja jisses, klart att hon klarar sig även då. Tror att vi båda, även om vi vet att det kommer bli en stor omställning, ser fram emot det. Samtidigt som jag inte vet riktigt vad det är jag vill.
Vill till Göteborg. Vill utomlands. Vill så mycket.
Kan inte riktigt få ihop mina tankar kring hur jag ska få det till att fungera. Ska jag satsa på Göteborg? Men vad ska jag göra där? Hur ska jag kunna få jobb?
Ska jag åka utomlands? Men vad ska jag då göra, ska jag jobba? Ska jag åka som Au Pair?
Jag vet inte.
Jag är redo att gå vidare men har samtidigt en rädsla för vad som kommer sedan, en rädsla som säger mig "tänk om det inte går, tänk om det inte kommer att fungera", men, tänk om det gör det?
/E.
Aldrig fläckfri eller perfekt.
Jag hade så gärna velat vara en av dem, en av dem med fläckfli bakgrund. Med den fina uppväxten, lyckliga familjen utan några problem alls.
Men så blev det inte.
Jag hamnade i en ond cirkel.
Efter allting som hänt, efter alla händelser så brast det.
Min barndom var aldrig fläckfri eller perfekt.
Jag straffade mig själv. Trodde att jag inte var värd mer. Skadade mig själv - framförallt psykiskt, och trodde inte det fanns någonting annat. Trodde det var så det skulle vara. Jag var inte värd mer. Och det fanns ingen att lita på.
Idag är det svårt att förstå att jag tog mig hit, att jag tog mig ur det med nöd och näppe. Kanske inte allt, nej långt ifrån allt. Men det fanns personer som nådde in. När psykologerna inte hade någonting att säga mer än "försök", försök gå till skolan, gå upp ur sängen, ät sex gånger per dag, osv. När de inte hade mer att säga än så och jag slöt allting inom mig hårdare för var dag som gick så fanns det ett fåtal personer som lyckades vinna. Vinna tilliten.
Men för var dag som går så kämpar jag mig uppåt. Jag kommer aldrig att glömma någonting, men jag vet att jag vill göra allt för att vinna tillbaka så mycket som möjligt. Vinna tillbaka det liv jag vill ha.
Det finns framförallt en plats, en plats där jag mött de människor som är de som har gjort störst skillnad i mitt liv, som vänt mig i rätt riktning. Besättningen på Elida.
Och allt jag vet idag är att jag vill växa som person, jag vill fortsätta gå åt rätt håll och kämpa för min tro och mitt liv. För att inte bara kunna hjälpa mig själv, utan även kunna hjälpa andra så som jag själv fått hjälp.
Det är allt jag egentligen vill.
/E.
Men så blev det inte.
Jag hamnade i en ond cirkel.
Efter allting som hänt, efter alla händelser så brast det.
Min barndom var aldrig fläckfri eller perfekt.
Jag straffade mig själv. Trodde att jag inte var värd mer. Skadade mig själv - framförallt psykiskt, och trodde inte det fanns någonting annat. Trodde det var så det skulle vara. Jag var inte värd mer. Och det fanns ingen att lita på.
Idag är det svårt att förstå att jag tog mig hit, att jag tog mig ur det med nöd och näppe. Kanske inte allt, nej långt ifrån allt. Men det fanns personer som nådde in. När psykologerna inte hade någonting att säga mer än "försök", försök gå till skolan, gå upp ur sängen, ät sex gånger per dag, osv. När de inte hade mer att säga än så och jag slöt allting inom mig hårdare för var dag som gick så fanns det ett fåtal personer som lyckades vinna. Vinna tilliten.
Men för var dag som går så kämpar jag mig uppåt. Jag kommer aldrig att glömma någonting, men jag vet att jag vill göra allt för att vinna tillbaka så mycket som möjligt. Vinna tillbaka det liv jag vill ha.
Det finns framförallt en plats, en plats där jag mött de människor som är de som har gjort störst skillnad i mitt liv, som vänt mig i rätt riktning. Besättningen på Elida.
Och allt jag vet idag är att jag vill växa som person, jag vill fortsätta gå åt rätt håll och kämpa för min tro och mitt liv. För att inte bara kunna hjälpa mig själv, utan även kunna hjälpa andra så som jag själv fått hjälp.
Det är allt jag egentligen vill.
/E.
Torka aldrig tårar utan handskar - läsning pågår.
Läser just nu "Torka aldrig tårar utan handskar" av Jonas Gardell som jag impulsköpte idag då ingen i min närhet verkar ha den att låna ut, samt så vill jag inte bli nummer 27 i kön på stadsbiblioteket och få vänta ca ett år eller mer.
Är frustrerad, arg och berörd redan nu.
På att det han beskriver i boken handlar om någonting som faktiskt är sant, på att människor verkligen har varit så oerhört hemska.
Fortsätter nu läsa samtidigt som mamma försöker flika in kommentaren "De visste väl inte bättre än så" för att försöka lugna mig - även om det inte är till någon hjälp.
Återkommer.
/E.
Är frustrerad, arg och berörd redan nu.
På att det han beskriver i boken handlar om någonting som faktiskt är sant, på att människor verkligen har varit så oerhört hemska.
Fortsätter nu läsa samtidigt som mamma försöker flika in kommentaren "De visste väl inte bättre än så" för att försöka lugna mig - även om det inte är till någon hjälp.
Återkommer.
/E.
Tillbakablick.
Hösten har kommit oss närmre, gjort oss medvetna om dess närvaro och jag har haft svårt att släppa taget om sommaren, den som varit så fin och snäll och varm mot mig. För, visst kan jag väl också klaga över att jag aldrig blev sådär pepparkaksbrun som jag blev förr, visst kan väl även jag tycka att vädret kunde ha varit bättre. Men - det handlar om så mycket mer än så.
Jag fick ut så mycket av den här sommaren. Kom närmre vänner, lärde känna nya och fick gång på gång vara lycklig och känna att allting var bra, att JAG mådde BRA.
Visst var inte allt bra, min sommar blandades även ut med sorg, sorg efter en släktings bortgång. Någonting som fick min och min familjs sommar att stanna upp, få en ny vändning helt plötsligt och förändra så otroligt mycket. Så det har hänt mycket. Mycket som jag har svårt att greppa om än idag.
Men ingen kan ta ifrån mig att det trots allt varit en sommar med ofantligt mycket lycka involverad, så många stunder som jag har blivit berörd. På en segling med Elida, på konserter, på hultsfred, på E6an i en lastbil, på en filt i en park och en balkong mitt i mitt älskade Göteborg. Överallt och med så många personer.
Mitt i detta virrvarr av kärlek, glädje, vänskap, musik och sorg så är jag tacksam.
Även om jag är mitt uppe i min saknad, mitt uppe i att älta det faktum att sommaren är över och att Oktober nu tagit fart, att hösten kommer oss närmre för var dag som går så är det verkligen allt jag kan säga: tack.
/E.
Jag fick ut så mycket av den här sommaren. Kom närmre vänner, lärde känna nya och fick gång på gång vara lycklig och känna att allting var bra, att JAG mådde BRA.
Visst var inte allt bra, min sommar blandades även ut med sorg, sorg efter en släktings bortgång. Någonting som fick min och min familjs sommar att stanna upp, få en ny vändning helt plötsligt och förändra så otroligt mycket. Så det har hänt mycket. Mycket som jag har svårt att greppa om än idag.
Men ingen kan ta ifrån mig att det trots allt varit en sommar med ofantligt mycket lycka involverad, så många stunder som jag har blivit berörd. På en segling med Elida, på konserter, på hultsfred, på E6an i en lastbil, på en filt i en park och en balkong mitt i mitt älskade Göteborg. Överallt och med så många personer.
Mitt i detta virrvarr av kärlek, glädje, vänskap, musik och sorg så är jag tacksam.
Även om jag är mitt uppe i min saknad, mitt uppe i att älta det faktum att sommaren är över och att Oktober nu tagit fart, att hösten kommer oss närmre för var dag som går så är det verkligen allt jag kan säga: tack.
/E.
Sökes: Motivation.
I fredags skickade jag ett brev, ett brev jag under över en månads tid har haft så svårt att skriva, tvekat när jag väl suttit där med pennan och inte riktigt hittat orden. Men så i förra veckan framåt midnatt så rann orden bara av mig. Det blev inte ett väldigt långt brev, inte så långt som jag kanske tänkt mig. Kanske fick jag inte skrivit ner allt jag ville - men jag fick fram det jag behövde, och nu är brevet på väg, når förhoppningsvis snart sin destination och det är allt som egentligen betyder något.
Men det är inte bara när det kommer till brevskrivandet som det har varit svårt att få fram tankar och ord på sistone, jag har tappat fokus, inte känt någon motivation alls eller lust till att skriva. Vilket är så fruktansvärt frustrerande eftersom att jag behöver skriva, inte bara för projektarbetets skull - även om det är en del av det hela - utan för att rensa tankarna, få ut känslor som jag inte orkar bära på.
Har väl kommit fram till att det varit lite mycket på sistone, för mycket stress kring att leta jobb - som jag ännu inte hittat - stress kring att hinna med allt med vännerna, lite mycket saknad och lite mycket tankar.
Småsakerna är det som gör det just nu: morgondagens lunch på Peking med fina vänner, fina konversationer, ett kort meddelande från någon jag inte hört ifrån på ett tag, kanske bara en bild, en låt eller någonting som får mig att inse att det är rätt okej ändå. Jag mår så mycket bättre nu än förr, även om jag ibland måste påminna mig själv om det.
/E.
Men det är inte bara när det kommer till brevskrivandet som det har varit svårt att få fram tankar och ord på sistone, jag har tappat fokus, inte känt någon motivation alls eller lust till att skriva. Vilket är så fruktansvärt frustrerande eftersom att jag behöver skriva, inte bara för projektarbetets skull - även om det är en del av det hela - utan för att rensa tankarna, få ut känslor som jag inte orkar bära på.
Har väl kommit fram till att det varit lite mycket på sistone, för mycket stress kring att leta jobb - som jag ännu inte hittat - stress kring att hinna med allt med vännerna, lite mycket saknad och lite mycket tankar.
Småsakerna är det som gör det just nu: morgondagens lunch på Peking med fina vänner, fina konversationer, ett kort meddelande från någon jag inte hört ifrån på ett tag, kanske bara en bild, en låt eller någonting som får mig att inse att det är rätt okej ändå. Jag mår så mycket bättre nu än förr, även om jag ibland måste påminna mig själv om det.
/E.
:,.Keep the earth below my feet.,:
/E.
Utkast till ett brev.
Lyssnar till tonerna av Winnerbäck, uppkrupen i sängen med tårar i ögonen.
Musik påverkar så lätt, påverkar känslor.
Musik påverkar så lätt, påverkar känslor.
Minns hur jag lyssnade på Winnerbäck, två låtar: "Jag var och köpte en kostym" och "Utkast till ett brev" hela bussresan hem från Göteborg, söndagen, dagen efter att morfar hade dött. På väg hem, med huvudet mot fönsterrutan, på väg hem med mamma vid min sida för att möta mormor, möta min bror. Möta sorgen.
Musik påminner så ofta om saker vi varit med om, om stunder fyllda av allt: glädje, saknad, sorg, kärlek. Kanske påminner en låt om första träffen, om en viss konsert, om en viss dag eller händelse. Eller så kanske låten inte alls spelades, utan bara har en text eller melodi som känns ända in i varenda liten hjärtevrå.
Jag minns hur jag lyssnade på raden "Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så". Jag satt där, torkade tårarna jag inte ville att mamma skulle se och låten väckte en envishet inom mig och jag försäkrade mig själv om att jag skulle klara alltihop, att jag skulle vara stark. Samtidigt som den idag väcker både starka känslor och minnen.
/E.
Musik påminner så ofta om saker vi varit med om, om stunder fyllda av allt: glädje, saknad, sorg, kärlek. Kanske påminner en låt om första träffen, om en viss konsert, om en viss dag eller händelse. Eller så kanske låten inte alls spelades, utan bara har en text eller melodi som känns ända in i varenda liten hjärtevrå.
Jag minns hur jag lyssnade på raden "Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så". Jag satt där, torkade tårarna jag inte ville att mamma skulle se och låten väckte en envishet inom mig och jag försäkrade mig själv om att jag skulle klara alltihop, att jag skulle vara stark. Samtidigt som den idag väcker både starka känslor och minnen.
/E.
Motivation: Noll.
Behöver: morgondagens fina mini-roadtrip, te, choklad, nutella, kramar, inspiration, ork, motivation, resor.
Min dag ser dock ut ca såhär: soffa, tv, te (+1!), skorpor, motivation: noll, mumford & sons och twitter/tumblr/facebook.
/E.
Min dag ser dock ut ca såhär: soffa, tv, te (+1!), skorpor, motivation: noll, mumford & sons och twitter/tumblr/facebook.
/E.
Zara
Sitter och suckar, dricker te och önskar att jag hade råd. Att jag hade pengar till fina klänningar, kjolar och koftor. Behöver ett jobb. NU. Kollar mailen stup i kvarten för att se om någon svarat på de jag sökt och letar nya att söka i väntan på svaren.
/E.
Göteborg.
Är nu hemma igen och placerad i soffan. I behov av sömn och mys.
Dagen blev lång, uppstigning halv åtta lördag morgon och sovdags runt fem imorse. Men fint var det. Oerhört fint, även om både mitt humör och mående gick lite upp och ner. Vi mysfikade på Rockhouse, köpte en Håkan Hellström tygpåse och en vinterjacka, såg Augustifamiljen, log så att kinderna värkte, pratade med fina Daniel Gilbert, åkte buss, så otroligt mycket buss, åt nudlar och sedan var det dags för fest, nya människor, utgång, och förklaring av min gymnasielinje ca för många gånger.
Men när vi lyckades övertala dj:n på sticky att spela håkan, som även spelade lasse, kent, oasis, beatles m.m. så var allt bara så bra, även om benen värkte och tröttheten kom smygandes när vi gav oss hemåt för lite nattmys med rostat bröd och juice innan det var dags att sova ut (i ca 4½ timmar...).
Vill tillbaka snart igen, ska tillbaka snart igen.
/E.
Halmstad --> Göteborg
Drar nu mot Götet, redo för allt vad det kan tänkas bjuda på: spårvagnsresor, livemusik, skratt, vin och mycket mer. Thumbs up!
/E.
Det blir nog bra.
Hade kunnat älta så mycket ikväll, kunnat tjata mig igenom samma saker som alltid. Klaga, älta och klaga igen. Men jag orkar inte. Sitter och skrattar för jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen, hur jag ska bete mig en kväll som denna.
Skolveckan är över för den här gången, det är helg för mig och jag ser fram emot: Göteborg, spårvagnar, Augustifamiljen, fika, Rockhouse, tågresa, spotify premium, Amanda, hemmakväll, utekväll, kyckling, wokgrönsaker, melon och höstkylan.
Det blir nog bra.
Vad mer kan jag säga?
/E.
Skolveckan är över för den här gången, det är helg för mig och jag ser fram emot: Göteborg, spårvagnar, Augustifamiljen, fika, Rockhouse, tågresa, spotify premium, Amanda, hemmakväll, utekväll, kyckling, wokgrönsaker, melon och höstkylan.
Det blir nog bra.
Vad mer kan jag säga?
/E.
Vill. Behöver. Måste.
Jag har sålt min gitarr, lagt ut kläder som inte längre används för en billig peng och söker jobb mer än någonsin. Behöver pengar, behöver kunna ge mig iväg på mina ständiga resor bort .Bort från denna stad, från denna plats om så bara för en dag eller två. Behöver kunna åka på konserterna, kunna strosa runt en dag i Göteborg då och då. Kramas, fika, prata, njuta, dansa, le.
Igår la jag ut min gamla gitarr för 400kr. En tjej skrev efter ett par timmar och ska hämta den på torsdag, lagom innan helgen, lagom innan lördagen då det bär av till Göteborg. För att träffa Amanda, se Augustifamiljen, ta spårvagnen genom stan, kanske sitta på någon pub, ta en öl, allt det som hör till.
Om, om jag på ett eller annat sätt lyckas köpa biljetterna till konserterna: The Vaccines, Markus Krunegård, The xx och Ben Howard. Då kommer jag att leva, leva på ett ständigt rus. Konsert ca varannan vecka från slutet på oktober fram tills jul. Jag kan inte tänka mig något bättre och hoppas, hoppas så innerligt att jag ska kunna åka.
Vill det så gärna.
Behöver det så otroligt mycket.
Måste.
/E.
Igår la jag ut min gamla gitarr för 400kr. En tjej skrev efter ett par timmar och ska hämta den på torsdag, lagom innan helgen, lagom innan lördagen då det bär av till Göteborg. För att träffa Amanda, se Augustifamiljen, ta spårvagnen genom stan, kanske sitta på någon pub, ta en öl, allt det som hör till.
Om, om jag på ett eller annat sätt lyckas köpa biljetterna till konserterna: The Vaccines, Markus Krunegård, The xx och Ben Howard. Då kommer jag att leva, leva på ett ständigt rus. Konsert ca varannan vecka från slutet på oktober fram tills jul. Jag kan inte tänka mig något bättre och hoppas, hoppas så innerligt att jag ska kunna åka.
Vill det så gärna.
Behöver det så otroligt mycket.
Måste.
/E.
Mållös.
28 Oktober - The Vaccines, Pustervik, Göteborg
10 November - Markus Krunegård, Restaurang Trädgårn, Göteborg
27 November - The xx, Lisebergshallen, Göteborg
18 December - Ben Howard , Store Vega, Köpenhamn
Jag kan bokstavligen inte säga mer än att:
GALET VAD PANK (MEN LYCKLIG) JAG KOMMER ATT BLI.
/E.
10 November - Markus Krunegård, Restaurang Trädgårn, Göteborg
27 November - The xx, Lisebergshallen, Göteborg
18 December - Ben Howard , Store Vega, Köpenhamn
Jag kan bokstavligen inte säga mer än att:
GALET VAD PANK (MEN LYCKLIG) JAG KOMMER ATT BLI.
/E.
En vanlig dag...
En vanlig dag i skolan? Det är en tanke som dyker upp titt som tätt när det hela tiden dyker upp nya bus, nya tävlingar och stunder fyllda av skratt i skolan. När det tävlas i vem som kan stå i plankan längst, när vännen min sitter och över på nationalsången helt plötsligt en förmiddag och när vi kör runt Hanna på en datorstol både i och utanför skolan i hopp om att 1. ingen skada ska ske (har varit nära förr) och 2. att vaktmästarBjörn inte ska upptäck våra "bus".
Det faktum att studenten närmar sig börjar göra sig mer känt för var dag som går, snart är det dags att prova studentmössor och pratet om bal och studentfester är i full gång. Försöker skaka av mig känslan av att det snart är över och istället fokusera på HÄR och NU. Vi ska ta vara på varje dag vi har kvar, varje stund vi upplever. ALLT.
/E.
Det faktum att studenten närmar sig börjar göra sig mer känt för var dag som går, snart är det dags att prova studentmössor och pratet om bal och studentfester är i full gång. Försöker skaka av mig känslan av att det snart är över och istället fokusera på HÄR och NU. Vi ska ta vara på varje dag vi har kvar, varje stund vi upplever. ALLT.
/E.
Sedan kan stormen braka loss
Ber om solsken. Ber om att imorgon ska bli vackert, underbart, glädjefyllt. Vill bara ha en dag då allt bara blir så bra, inga konstigheter, bra helt enkelt!
Lite packning hit och dit, lite stök här hemma som bör göras. Men sedan till the big deal så att säga, till frisören. Förändring på gång, stora förändringar och jag är oerhört taggad, nervös och livrädd på samma gång.
Men jag ber om fint väder. Sista helgen som Tillsammans har öppet för det här året och jag önskar inget hellre än att de ska få en fin sista helg - och även jag på köpet. Enligt alla vädersidor jag kommit på så ska de regna imorgon från dag till natt och då Tillsammans är en uteservering med ytterst lite tak på bara en del av stället så känns det inte så passande alls. Vill bara kunna njuta av fint sällskap, vitt vin, livemusik och dylikt som gör alltihop till en alldeles fantastisk fredagskväll såhär i mitten på September.
För nu är hösten på väg, uteserveringarna stänger ner och kylan har börjat komma. Men snälla, ge oss ett par dagar till. Bara de här dagarna, en helg. Sedan kan stormen braka loss.
/E.
Lite packning hit och dit, lite stök här hemma som bör göras. Men sedan till the big deal så att säga, till frisören. Förändring på gång, stora förändringar och jag är oerhört taggad, nervös och livrädd på samma gång.
Men jag ber om fint väder. Sista helgen som Tillsammans har öppet för det här året och jag önskar inget hellre än att de ska få en fin sista helg - och även jag på köpet. Enligt alla vädersidor jag kommit på så ska de regna imorgon från dag till natt och då Tillsammans är en uteservering med ytterst lite tak på bara en del av stället så känns det inte så passande alls. Vill bara kunna njuta av fint sällskap, vitt vin, livemusik och dylikt som gör alltihop till en alldeles fantastisk fredagskväll såhär i mitten på September.
För nu är hösten på väg, uteserveringarna stänger ner och kylan har börjat komma. Men snälla, ge oss ett par dagar till. Bara de här dagarna, en helg. Sedan kan stormen braka loss.
/E.
Orden.
Att hitta rätt ord är det svåraste.
I huvudet målar jag upp en hel värld av ord, drömmer, tänker, känner. Orden når inte ut längre än så, när jag väl försöker skriva ner dem står det stilla. Fingertopparna fastnar strax över tangenterna, söker efter orden, efter känslan att skriva dem. Skriv vacker. Du vet var på tangentbordet bokstäverna sitter, hur du ska röra dina fingrar för att forma ordet. Du vet hur din hand rör sig längs med pappret när du skriver med pennan i handen.
Ord är allt. De är enkla, svåra, hårda, mjuka. De är vackra och hemska.Allt på samma gång.
Du är vacker.
Jag älskar dig.
Du är den finaste.
Så många ord, korta meningar men som vi alla uppskattar. Det spelar inte riktigt någon roll om vi egentligen tror på orden, om vi har svårt att tro på personen som yttrar sig om dem. För trots det så finns det ändå någonting inom oss som tänder till, en känsla som väcks när vi får höra sådant.
Jag älskar alla de vackra orden. Vill så gärna fylla meningar med dem, rad efter rad. Skriva någonting som känns. Men det går inte alltid. Ibland fastnar orden just ovanför, i fingrarna som inte riktigt når ut till tangenterna.
Den som sa att det alltid är lätt att skriva har fel. Så oerhört fel.
/E.
I huvudet målar jag upp en hel värld av ord, drömmer, tänker, känner. Orden når inte ut längre än så, när jag väl försöker skriva ner dem står det stilla. Fingertopparna fastnar strax över tangenterna, söker efter orden, efter känslan att skriva dem. Skriv vacker. Du vet var på tangentbordet bokstäverna sitter, hur du ska röra dina fingrar för att forma ordet. Du vet hur din hand rör sig längs med pappret när du skriver med pennan i handen.
Ord är allt. De är enkla, svåra, hårda, mjuka. De är vackra och hemska.Allt på samma gång.
Du är vacker.
Jag älskar dig.
Du är den finaste.
Så många ord, korta meningar men som vi alla uppskattar. Det spelar inte riktigt någon roll om vi egentligen tror på orden, om vi har svårt att tro på personen som yttrar sig om dem. För trots det så finns det ändå någonting inom oss som tänder till, en känsla som väcks när vi får höra sådant.
Jag älskar alla de vackra orden. Vill så gärna fylla meningar med dem, rad efter rad. Skriva någonting som känns. Men det går inte alltid. Ibland fastnar orden just ovanför, i fingrarna som inte riktigt når ut till tangenterna.
Den som sa att det alltid är lätt att skriva har fel. Så oerhört fel.
/E.
Brist.
Det kliar inombords, har sådan brist på inspiration. Vill skriva men hittar inte orden. Allt blir bara en sörja av ord som inte hänger ihop. Istället pillar jag på spotifylistor som aldrig blir riktigt klara och myser bäst jag kan med regnet smattrandes mot fönstret och drömmar om resor, städer, människor och festivaler. Allt det jag så gärna vill ha.
Jag låter tiden gå, klockan tickar på och jag vet att jag borde försöka utnyttja tiden bättre. Lovar mig själv, varje kväll, att "imorgon är en ny dag, en ny chans.. imorgon blir annorlunda" men fortsätter likadant. Jag vet att det är dags för förändring, och jag vet att den finns inom mig. Det enda som behövs är vilja (och att jag får bli helt frisk en gång för alla). För vem vet hur lång tid vi ens har?
/E.
Vi närmar oss något nytt
Har inhandlat studentleg och sett hur nedräkningen inför studenten redan verkar ha börjat. Det är snart slut. Mindre än 9 månader kvar tills vi springer ut, tills vi tar studenten, tills vi tillsammans avslutar ett stort kapitel av våra liv och tillsammans inviger ett nytt. Ett nytt som kan innebära i princip vad som helst.
Så mycket har förändrats på två år. VI har förändrats.
Men vi närmar oss alla en ny start, ett nytt kapitel i våra liv då vi kommer ett steg närmre de drömmar, de mål vi har. Och även om jag kommer sakna så många från skolan, även om jag älskar så många med hela hjärtat så vet jag att när det väl är dags att gå vidare så kommer allt att bli just så som det ska.
/E.
Så mycket har förändrats på två år. VI har förändrats.
Men vi närmar oss alla en ny start, ett nytt kapitel i våra liv då vi kommer ett steg närmre de drömmar, de mål vi har. Och även om jag kommer sakna så många från skolan, även om jag älskar så många med hela hjärtat så vet jag att när det väl är dags att gå vidare så kommer allt att bli just så som det ska.
/E.
ÄLSKAR
Detta älskar jag inatt:
långa samtal om just precis allt, nowhere boy, min spotifylista, att småspringa hem i ösregnet mot en varm säng, godnattkramar, cola, vetskapen om att jag enbart ställer alarmet på ca tio - halv elva bara för att inte sova bort hela dagen och att jag har så fina vänner som bara är så himla underbara på alla sätt och vis.
Detta är en lista jag bör påminna mig själv om att läsa då och då när livet känns meningslöst, att det finns så mycket fint även om det är lätt att tappa hoppet emellanåt.
/E.
långa samtal om just precis allt, nowhere boy, min spotifylista, att småspringa hem i ösregnet mot en varm säng, godnattkramar, cola, vetskapen om att jag enbart ställer alarmet på ca tio - halv elva bara för att inte sova bort hela dagen och att jag har så fina vänner som bara är så himla underbara på alla sätt och vis.
Detta är en lista jag bör påminna mig själv om att läsa då och då när livet känns meningslöst, att det finns så mycket fint även om det är lätt att tappa hoppet emellanåt.
/E.
