Ny blogg.

Bytt blogg och finns numera på:

http://mlij.blogg.se

just idag, kl 18.00, 2012-11-04

Just idag beundrar jag vattendropparna som ser ut som stjärnor över min fönsterruta, min rosiga säng där jag målar naglarna höstgröna och vilar bort matkoman efter dagens familjemiddag.

Visst kryper sig söndagsångesten fram när det imorgon är dags för skola igen, men vad gör det? Vill fortsätta fylla dagarna med kaffe, mys och långa samtal hela hösten. Mamma åker imorgon och jag söker sällskap som vill dela kvällarna med mig, några glas vin och mysigt balkonghäng i höstkylan.

/E.

hjärnan maler, hjärtat slår



En vecka kvar och jag planerar in en natt på vandrarhem i Göteborg, har hämtat ut biljetten till Krunegård och allting känns bra och fint fint fint.

Spenderar mycket tid på min rosiga säng, dricker många koppar kaffe och lyssnar på musiken som får det att kännas. Behöver inte mycket mer än lugna dagar fyllda av fina konversationer numera.
Har dagligen videosamtal över skype och sitter uppe lite för länge på grund av tidsskillnaden och proppar i mig mammas födelsedagstårta dag efter dag.

För en vecka sen var vi på The Vaccines och hade en natt fylld av fina samtal, british accent, kindpussar på skäggiga kinder och så mycket bra. Om en vecka är det dags för Krunegård, peppen och så mycket kärlek återigen.

Jag lever för detta, för adrenalinet och lyckan.

/E.


Om 10 år?

Att äntligen veta vad jag vill är den bästa känslan någonsin.
För var dag som går nu så tänker jag på England, att för var dag som går så är jag en dag närmare avresa.

Mitt mål var alltid Göteborg förr, jag minns när vi gick i åttan och skulle göra en bok s.k. "Boken om mig" och i slutet nämna var vi trodde att vi var om 10 år. Skrev Göteborg. Självklart.

Idag kan jag inte ens tänka mig var jag kommer att befinna mig om 10 år, att ens fundera över det känns absurt. För jag har inga sådana planer, jag vill inte tänka så långsiktigt. Medan andra går runt och planerar utbildningar och vad de ska göra efter studenten går jag runt och drömmer som om jag redan vore på plats i England.

Jag vill inte planera än, vill inte behöva grubbla. Just nu känns drömstadiet bra. För det här är någonting jag verkligen vill och det känns så bra. Bra att veta, att för en gångs skull vara säker på någonting i mitt liv.

Och allt kommer att bli så underbart, fantastiskt, perfekt.

/E.

The Vaccines

Förra helgen var den bästa helgen på länge,
bästa dygnet jag haft sedan i Augusti, bara så himla himla bra.

Tågresa ner till Lund med Tina och Lisa, kinamat, fixande, fotograferande, cider, vodka, iskall väntan på insläpp, öl, så mycket mycket öl, The vaccines, front row, efter-konsert-hes, ciggarettrök, efterfest, jack daniels, Freddie, Pete, Glasgow-killen, balkonghäng, kramar, kindpussar, skäggiga kinder, "take my coat", nattvandring, skratt, dans, musik.

Hela hemresan upprepades meningen "vi har efterfestat med the vaccines" ca hundra gånger och för varje gång vi sa det blev det mer och mer verkligt. Det är för mycket att ta in, att det faktiskt hände, men det var så grymt roligt och bakfyllan är om något ett bevis på en galen natt med alldeles för lite sömn.

Men allting var så äkta, allting var så fint.
Alla samtal, alla kindpussar, blickar.

All kärlek till natten mellan 27-28 Oktober.
Bästa natten någonsin.

/E.

Minnen av Lars Winnerbäck - från engångskameran





Från Göteborg.
Finaste. Finaste. Finaste.
Med mina bästa Winnerbäck-vänner, mängder av andra fina människor, regn och sol, kortspel, skratt och tårar, hålla handen, kravallstaket, kramar, spårvagnar hem i natten.
En av två gånger med Lasse i år, men den bästa. Allra bästa.

/E.
 

Sömn

Jag sover inte längre om nätterna, ligger vaken, rastlös, tankspridd. Vet varken ut eller in.
Om dagarna stressar jag för att hinna med allt som känns som måsten, allt som ska göras, lektionerna som ska gås på. Men jag kan inte sova längre.

Gör inte annat än att stirra upp i taket timmar i sträck.
Försöker läsa, dricka te, lyssna på musik och dylikt men blir uttråkad i slutändan.

Behöver sömn.

Varför i helvete svarar du mig inte?

/E.

Konsertlängtan - The Vaccines

Detta:

Tågresa till Lund med två favoriter, mycket öl, god mat, The Vaccines(!), dans, sång, lycka.

27 Oktober, The Vaccines, Lund.
De kommer alltså tillbaka så snart efter Hultsfredsfestivalen och jag är så otroligt taggad. Pratar med Tina om att ha en peppkväll någon dag nästa vecka och det kan bara inte bli något annat än bra.


/E.

KENT - från engångskameran


 
 
Ångrar inte en enda sekund.
Göteborg, Varberg, Malmö.
KENT.

/E.
 

HULTSFRED 2012 - från engångskameran








Groggar i plastglas, camphäng, kebabrullar utan lök, filtar, nutellamackor, vodka, hångel, klänningar, stövlar, hattar, spritpennor, donuts, fylla och bakfylla, sol och ösregn, pepp och glädje, bästa bästa bästa.

/E.

GE MIG NÅGONTING NYTT ATT LEVA FÖR

Dricker öl, pussar på vänner, sittdansar på bussen och söndagshandlar med pappa.

Fantiserar. Drömmer. Längtar. Tänker. Saknar. Vill.

Vill strosa runt på soliga gator hand i hand, bosätta mig i London, gå på konserter varje helg och krypa upp i ett fönster fyllt med kuddar, dricka te och höra regnet smattra mot fönstret.

/E.

M E N I N G S L Ö S T

Jag drömmer om mina flykter bort om nätterna, om att komma här ifrån en gång för alla.

Drömmer om kärlek, hopp och London - lite av en klysha kanske?
Men också om tvivel, smärta, saknad.

Det känns meningslöst. Regnet smattrar mot fönstret medan jag gömmer mig under täcket, vill inte vakna, vill drömma vidare och få ett lyckligt slut på mina drömmar. Vill inte kliva upp och möta alla måsten.

Jag är kluven.
Vill hitta en mening, en fast dröm, en plan,
Även om jag helst av allt vill hitta någon att dela allting med.

/E.

Helg

Laddat upp inför helgen med: naturgodis, ramlösa, popcorn med smörsmak

Lånat filmer av Lisa: The notebook, John tucker must die, Never let me go, The time traveler's wife, Love Actually
+ bok: Kapitulera omedelbart eller dö

Beställt: kebabpizza

Har allt som behöves för en helg hemma utan utgång, alkohol och dylikt.
Inget plugg, inga måsten, inga planer alls.
Kommer att bli OTROLIGT BRA.

Har dessutom köpt biljetter till The Vaccines den 27 Oktober så mitt humör är på topp.

/E.

Drömmen

"Sluta bete dig som att något har hänt, jag är ju här" sa han när jag kastat mig kring hans hals och tårarna rann i floder längs kinderna. "Jag är ju här" som om allt var som vanligt. Han stod där, rakt upp och ner, med mig hängandes kring halsen.
Frisk, oskadd och lika stilig som alltid.

Det sista han sa var att allt var okej, att han var okej.
Sedan vaknade jag.

Jag och mamma kom in på det någon vecka senare, då visade det sig att även hon drömt om honom.
I hennes drömmar hade han också varit frisk, oskadd och lika stilig som alltid.

Vi undrade vad det kunde betyda.
"Kanska var det hans sätt att tala om för oss att vi inte ska oroa oss, att han har det bra" sa hon.
Jag grät. Grät mitt ute på balkongen och kunde inte stoppa det.
Grät för att jag trodde att hon menade att det var hans farväl.
Att han skulle dö.

Han lever än, och jag har lovat mig själv så många gånger om att skriva,
kanske bara ett enkelt litet vykort.
Jag vill att han ska minnas mig,
vill att jag ska kunna träffa honom någon gång längre fram.

Jag vill drömma om honom igen.
För gud ska veta att jag saknar honom så.

/E.

Önsketänkande.

"Inget annat betyder något om jag inte har dig älskling." var bara några av de ord hon skrev under tiden på sjukhuset. Det var bara några av de ord som förklarade hur hon kände då. Strax efter olyckan.

För varje dag som gick letade hon efter tecken, efter hopp.
Hon blev glad för minsta framsteg.

Hon blev glad när han kramade om hennes hand hårt, hon visste att han förstod allt hon sa, allt hon berättade. Visste att han hörde och att han kom ihåg.

Hon slutade aldrig att älska honom.

Jag vet, för jag ser det på henne.
Hör hur hon beskriver honom som "drömprinsen".
Vet att hon fortfarande har förlovningsringen kvar i sitt smyckeskrin.

Jag älskar honom också,
saknar honom,
önskar att han plötsligt bara stod där,
frisk, hel, bra igen.

Önsketänkandet.
Det kommer nog aldrig att försvinna.

/E.

Du

Du var allt hon någonsin ville ha.

/E.

- - -

Hyrt tre filmer, köpt godis, mamma lagar mat.
Lördag. Höst. Kallt väder.

Finns det någonting bättre än en mysig hemmakväll dagar som dessa?
Svarar och tackar nej till frågorna: om jag kommer ut ikväll. om jag vill hänga med. För jag orkar inte. Vill inte.
Vill bara krypa upp i soffan, dricka te och mysa hela kvällen.

Trött på Halmstad och längtar bort.
Försöker tänka att det ändå, imorgon, bara är 8 månader kvar tills vi tar studenten.
Vilket både är skrämmande och underbart.

Vet inte var jag kommer ta vägen sedan.
Har en svag aning om vad det lutar åt, vad det är jag verkligen vill.
Men det är ett tag kvar, det finns fortfarande tid till att fundera, ångra sig och ändra sig flera gånger om.

Det blir som det blir,
men jag vet att jag måste komma härifrån.

/E.

Sista gången.

Jag vill inte släppa taget, inte riktigt än.
För en del av mig står fortfarande kvar där, i väntan på spårvagnen hemåt, med en nytänd cigarett och bara en enda tanke i huvudet: vill tillbaka, vända om, springa upp för alla trappor och den hemska uppförsbacken för att komma tillbaka, upp till din lägenhet på berget.
Vill knacka på dörren och mötas av din öppna famn.

Istället åkte jag hemåt.
Utan att veta att det var sista gången vi sågs.
Sista gången du höll mig så hårt, sista gången jag satt i din soffa, med tårar i ögonen och din arm kring mina axlar.
Jag önskar att jag hade vetat det då.

/E.

Vad jag tänker på.

Jag har så lätt för att sjunka in i min egna lilla värld, tappa greppet om verkligheten och försvinna in i mina tankar. Drömma mig bort, grubbla och fundera.

De brukar fråga vad jag tänker på.
Men jag kan inte svara.

Kan inte svara för att jag vet inte alltid vad som är rätt eller fel.
Vet inte om det är tankar jag egentligen borde ha.
Vill inte att de ska sucka och se på mig så som jag vet att de kan göra.

Kanske ska en bara hålla somliga saker för sig själv.

/E.

Audrey Hepburn


Audrey Hepburn måste vara en av de vackraste kvinnorna som någonsin levt.

/E.

Tidigare inlägg
RSS 2.0