Orden.
Att hitta rätt ord är det svåraste.
I huvudet målar jag upp en hel värld av ord, drömmer, tänker, känner. Orden når inte ut längre än så, när jag väl försöker skriva ner dem står det stilla. Fingertopparna fastnar strax över tangenterna, söker efter orden, efter känslan att skriva dem. Skriv vacker. Du vet var på tangentbordet bokstäverna sitter, hur du ska röra dina fingrar för att forma ordet. Du vet hur din hand rör sig längs med pappret när du skriver med pennan i handen.
Ord är allt. De är enkla, svåra, hårda, mjuka. De är vackra och hemska.Allt på samma gång.
Du är vacker.
Jag älskar dig.
Du är den finaste.
Så många ord, korta meningar men som vi alla uppskattar. Det spelar inte riktigt någon roll om vi egentligen tror på orden, om vi har svårt att tro på personen som yttrar sig om dem. För trots det så finns det ändå någonting inom oss som tänder till, en känsla som väcks när vi får höra sådant.
Jag älskar alla de vackra orden. Vill så gärna fylla meningar med dem, rad efter rad. Skriva någonting som känns. Men det går inte alltid. Ibland fastnar orden just ovanför, i fingrarna som inte riktigt når ut till tangenterna.
Den som sa att det alltid är lätt att skriva har fel. Så oerhört fel.
/E.
I huvudet målar jag upp en hel värld av ord, drömmer, tänker, känner. Orden når inte ut längre än så, när jag väl försöker skriva ner dem står det stilla. Fingertopparna fastnar strax över tangenterna, söker efter orden, efter känslan att skriva dem. Skriv vacker. Du vet var på tangentbordet bokstäverna sitter, hur du ska röra dina fingrar för att forma ordet. Du vet hur din hand rör sig längs med pappret när du skriver med pennan i handen.
Ord är allt. De är enkla, svåra, hårda, mjuka. De är vackra och hemska.Allt på samma gång.
Du är vacker.
Jag älskar dig.
Du är den finaste.
Så många ord, korta meningar men som vi alla uppskattar. Det spelar inte riktigt någon roll om vi egentligen tror på orden, om vi har svårt att tro på personen som yttrar sig om dem. För trots det så finns det ändå någonting inom oss som tänder till, en känsla som väcks när vi får höra sådant.
Jag älskar alla de vackra orden. Vill så gärna fylla meningar med dem, rad efter rad. Skriva någonting som känns. Men det går inte alltid. Ibland fastnar orden just ovanför, i fingrarna som inte riktigt når ut till tangenterna.
Den som sa att det alltid är lätt att skriva har fel. Så oerhört fel.
/E.
Kommentarer
Trackback
