Utkast till ett brev.
Lyssnar till tonerna av Winnerbäck, uppkrupen i sängen med tårar i ögonen.
Musik påverkar så lätt, påverkar känslor.
Musik påverkar så lätt, påverkar känslor.
Minns hur jag lyssnade på Winnerbäck, två låtar: "Jag var och köpte en kostym" och "Utkast till ett brev" hela bussresan hem från Göteborg, söndagen, dagen efter att morfar hade dött. På väg hem, med huvudet mot fönsterrutan, på väg hem med mamma vid min sida för att möta mormor, möta min bror. Möta sorgen.
Musik påminner så ofta om saker vi varit med om, om stunder fyllda av allt: glädje, saknad, sorg, kärlek. Kanske påminner en låt om första träffen, om en viss konsert, om en viss dag eller händelse. Eller så kanske låten inte alls spelades, utan bara har en text eller melodi som känns ända in i varenda liten hjärtevrå.
Jag minns hur jag lyssnade på raden "Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så". Jag satt där, torkade tårarna jag inte ville att mamma skulle se och låten väckte en envishet inom mig och jag försäkrade mig själv om att jag skulle klara alltihop, att jag skulle vara stark. Samtidigt som den idag väcker både starka känslor och minnen.
/E.
Musik påminner så ofta om saker vi varit med om, om stunder fyllda av allt: glädje, saknad, sorg, kärlek. Kanske påminner en låt om första träffen, om en viss konsert, om en viss dag eller händelse. Eller så kanske låten inte alls spelades, utan bara har en text eller melodi som känns ända in i varenda liten hjärtevrå.
Jag minns hur jag lyssnade på raden "Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så". Jag satt där, torkade tårarna jag inte ville att mamma skulle se och låten väckte en envishet inom mig och jag försäkrade mig själv om att jag skulle klara alltihop, att jag skulle vara stark. Samtidigt som den idag väcker både starka känslor och minnen.
/E.
Kommentarer
Trackback
