Hur ska det gå?
Mamma kommer hem med kanelbullar för att hon tror att det är kanelbullens dag.
"Det var ju igår" säger jag och skrattar, men å andra sidan får jag ju erkänna att jag inte tänker klaga utan trots allt snällt äta upp min bulle och vara nöjd och glad.
Det är någonting som får mig att undra hur det kommer bli för oss båda den dag jag flyttar. Den dag jag äntligen bestämmer mig för vad jag vill, vart jag vill påbörja mitt eget liv någonstans. Hur kommer det bli då?
Det har alltid varit hon och jag.
Jag har alltid bott mest hos henne trots skilda föräldrar, vi har gått igenom allt tillsammans och alltid vetat att vi hör hemma hos varandra. Tills dagen kommer då det är dags. Dags att gå vidare.
Men jag vill också vidare. Vet att mamma är stark och att hon klarar sig, ja jisses, klart att hon klarar sig även då. Tror att vi båda, även om vi vet att det kommer bli en stor omställning, ser fram emot det. Samtidigt som jag inte vet riktigt vad det är jag vill.
Vill till Göteborg. Vill utomlands. Vill så mycket.
Kan inte riktigt få ihop mina tankar kring hur jag ska få det till att fungera. Ska jag satsa på Göteborg? Men vad ska jag göra där? Hur ska jag kunna få jobb?
Ska jag åka utomlands? Men vad ska jag då göra, ska jag jobba? Ska jag åka som Au Pair?
Jag vet inte.
Jag är redo att gå vidare men har samtidigt en rädsla för vad som kommer sedan, en rädsla som säger mig "tänk om det inte går, tänk om det inte kommer att fungera", men, tänk om det gör det?
/E.
"Det var ju igår" säger jag och skrattar, men å andra sidan får jag ju erkänna att jag inte tänker klaga utan trots allt snällt äta upp min bulle och vara nöjd och glad.
Det är någonting som får mig att undra hur det kommer bli för oss båda den dag jag flyttar. Den dag jag äntligen bestämmer mig för vad jag vill, vart jag vill påbörja mitt eget liv någonstans. Hur kommer det bli då?
Det har alltid varit hon och jag.
Jag har alltid bott mest hos henne trots skilda föräldrar, vi har gått igenom allt tillsammans och alltid vetat att vi hör hemma hos varandra. Tills dagen kommer då det är dags. Dags att gå vidare.
Men jag vill också vidare. Vet att mamma är stark och att hon klarar sig, ja jisses, klart att hon klarar sig även då. Tror att vi båda, även om vi vet att det kommer bli en stor omställning, ser fram emot det. Samtidigt som jag inte vet riktigt vad det är jag vill.
Vill till Göteborg. Vill utomlands. Vill så mycket.
Kan inte riktigt få ihop mina tankar kring hur jag ska få det till att fungera. Ska jag satsa på Göteborg? Men vad ska jag göra där? Hur ska jag kunna få jobb?
Ska jag åka utomlands? Men vad ska jag då göra, ska jag jobba? Ska jag åka som Au Pair?
Jag vet inte.
Jag är redo att gå vidare men har samtidigt en rädsla för vad som kommer sedan, en rädsla som säger mig "tänk om det inte går, tänk om det inte kommer att fungera", men, tänk om det gör det?
/E.
Kommentarer
Trackback
