MEMLAAN

Det kliar inombords, har sådan brist på inspiration. Vill skriva men hittar inte orden. Allt blir bara en sörja av ord som inte hänger ihop. Istället pillar jag på spotifylistor som aldrig blir riktigt klara och myser bäst jag kan med regnet smattrandes mot fönstret och drömmar om resor, städer, människor och festivaler. Allt det jag så gärna vill ha.

 

Jag låter tiden gå, klockan tickar på och jag vet att jag borde försöka utnyttja tiden bättre. Lovar mig själv, varje kväll, att "imorgon är en ny dag, en ny chans.. imorgon blir annorlunda" men fortsätter likadant. Jag vet att det är dags för förändring, och jag vet att den finns inom mig. Det enda som behövs är vilja (och att jag får bli helt frisk en gång för alla). För vem vet hur lång tid vi ens har?

 

/E.