:,.Keep the earth below my feet.,:
/E.
Utkast till ett brev.
Lyssnar till tonerna av Winnerbäck, uppkrupen i sängen med tårar i ögonen.
Musik påverkar så lätt, påverkar känslor.
Musik påverkar så lätt, påverkar känslor.
Minns hur jag lyssnade på Winnerbäck, två låtar: "Jag var och köpte en kostym" och "Utkast till ett brev" hela bussresan hem från Göteborg, söndagen, dagen efter att morfar hade dött. På väg hem, med huvudet mot fönsterrutan, på väg hem med mamma vid min sida för att möta mormor, möta min bror. Möta sorgen.
Musik påminner så ofta om saker vi varit med om, om stunder fyllda av allt: glädje, saknad, sorg, kärlek. Kanske påminner en låt om första träffen, om en viss konsert, om en viss dag eller händelse. Eller så kanske låten inte alls spelades, utan bara har en text eller melodi som känns ända in i varenda liten hjärtevrå.
Jag minns hur jag lyssnade på raden "Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så". Jag satt där, torkade tårarna jag inte ville att mamma skulle se och låten väckte en envishet inom mig och jag försäkrade mig själv om att jag skulle klara alltihop, att jag skulle vara stark. Samtidigt som den idag väcker både starka känslor och minnen.
/E.
Musik påminner så ofta om saker vi varit med om, om stunder fyllda av allt: glädje, saknad, sorg, kärlek. Kanske påminner en låt om första träffen, om en viss konsert, om en viss dag eller händelse. Eller så kanske låten inte alls spelades, utan bara har en text eller melodi som känns ända in i varenda liten hjärtevrå.
Jag minns hur jag lyssnade på raden "Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så". Jag satt där, torkade tårarna jag inte ville att mamma skulle se och låten väckte en envishet inom mig och jag försäkrade mig själv om att jag skulle klara alltihop, att jag skulle vara stark. Samtidigt som den idag väcker både starka känslor och minnen.
/E.
Motivation: Noll.
Behöver: morgondagens fina mini-roadtrip, te, choklad, nutella, kramar, inspiration, ork, motivation, resor.
Min dag ser dock ut ca såhär: soffa, tv, te (+1!), skorpor, motivation: noll, mumford & sons och twitter/tumblr/facebook.
/E.
Min dag ser dock ut ca såhär: soffa, tv, te (+1!), skorpor, motivation: noll, mumford & sons och twitter/tumblr/facebook.
/E.
Zara
Sitter och suckar, dricker te och önskar att jag hade råd. Att jag hade pengar till fina klänningar, kjolar och koftor. Behöver ett jobb. NU. Kollar mailen stup i kvarten för att se om någon svarat på de jag sökt och letar nya att söka i väntan på svaren.
/E.
Göteborg.
Är nu hemma igen och placerad i soffan. I behov av sömn och mys.
Dagen blev lång, uppstigning halv åtta lördag morgon och sovdags runt fem imorse. Men fint var det. Oerhört fint, även om både mitt humör och mående gick lite upp och ner. Vi mysfikade på Rockhouse, köpte en Håkan Hellström tygpåse och en vinterjacka, såg Augustifamiljen, log så att kinderna värkte, pratade med fina Daniel Gilbert, åkte buss, så otroligt mycket buss, åt nudlar och sedan var det dags för fest, nya människor, utgång, och förklaring av min gymnasielinje ca för många gånger.
Men när vi lyckades övertala dj:n på sticky att spela håkan, som även spelade lasse, kent, oasis, beatles m.m. så var allt bara så bra, även om benen värkte och tröttheten kom smygandes när vi gav oss hemåt för lite nattmys med rostat bröd och juice innan det var dags att sova ut (i ca 4½ timmar...).
Vill tillbaka snart igen, ska tillbaka snart igen.
/E.
Halmstad --> Göteborg
Drar nu mot Götet, redo för allt vad det kan tänkas bjuda på: spårvagnsresor, livemusik, skratt, vin och mycket mer. Thumbs up!
/E.
Det blir nog bra.
Hade kunnat älta så mycket ikväll, kunnat tjata mig igenom samma saker som alltid. Klaga, älta och klaga igen. Men jag orkar inte. Sitter och skrattar för jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen, hur jag ska bete mig en kväll som denna.
Skolveckan är över för den här gången, det är helg för mig och jag ser fram emot: Göteborg, spårvagnar, Augustifamiljen, fika, Rockhouse, tågresa, spotify premium, Amanda, hemmakväll, utekväll, kyckling, wokgrönsaker, melon och höstkylan.
Det blir nog bra.
Vad mer kan jag säga?
/E.
Skolveckan är över för den här gången, det är helg för mig och jag ser fram emot: Göteborg, spårvagnar, Augustifamiljen, fika, Rockhouse, tågresa, spotify premium, Amanda, hemmakväll, utekväll, kyckling, wokgrönsaker, melon och höstkylan.
Det blir nog bra.
Vad mer kan jag säga?
/E.
Vill. Behöver. Måste.
Jag har sålt min gitarr, lagt ut kläder som inte längre används för en billig peng och söker jobb mer än någonsin. Behöver pengar, behöver kunna ge mig iväg på mina ständiga resor bort .Bort från denna stad, från denna plats om så bara för en dag eller två. Behöver kunna åka på konserterna, kunna strosa runt en dag i Göteborg då och då. Kramas, fika, prata, njuta, dansa, le.
Igår la jag ut min gamla gitarr för 400kr. En tjej skrev efter ett par timmar och ska hämta den på torsdag, lagom innan helgen, lagom innan lördagen då det bär av till Göteborg. För att träffa Amanda, se Augustifamiljen, ta spårvagnen genom stan, kanske sitta på någon pub, ta en öl, allt det som hör till.
Om, om jag på ett eller annat sätt lyckas köpa biljetterna till konserterna: The Vaccines, Markus Krunegård, The xx och Ben Howard. Då kommer jag att leva, leva på ett ständigt rus. Konsert ca varannan vecka från slutet på oktober fram tills jul. Jag kan inte tänka mig något bättre och hoppas, hoppas så innerligt att jag ska kunna åka.
Vill det så gärna.
Behöver det så otroligt mycket.
Måste.
/E.
Igår la jag ut min gamla gitarr för 400kr. En tjej skrev efter ett par timmar och ska hämta den på torsdag, lagom innan helgen, lagom innan lördagen då det bär av till Göteborg. För att träffa Amanda, se Augustifamiljen, ta spårvagnen genom stan, kanske sitta på någon pub, ta en öl, allt det som hör till.
Om, om jag på ett eller annat sätt lyckas köpa biljetterna till konserterna: The Vaccines, Markus Krunegård, The xx och Ben Howard. Då kommer jag att leva, leva på ett ständigt rus. Konsert ca varannan vecka från slutet på oktober fram tills jul. Jag kan inte tänka mig något bättre och hoppas, hoppas så innerligt att jag ska kunna åka.
Vill det så gärna.
Behöver det så otroligt mycket.
Måste.
/E.
Mållös.
28 Oktober - The Vaccines, Pustervik, Göteborg
10 November - Markus Krunegård, Restaurang Trädgårn, Göteborg
27 November - The xx, Lisebergshallen, Göteborg
18 December - Ben Howard , Store Vega, Köpenhamn
Jag kan bokstavligen inte säga mer än att:
GALET VAD PANK (MEN LYCKLIG) JAG KOMMER ATT BLI.
/E.
10 November - Markus Krunegård, Restaurang Trädgårn, Göteborg
27 November - The xx, Lisebergshallen, Göteborg
18 December - Ben Howard , Store Vega, Köpenhamn
Jag kan bokstavligen inte säga mer än att:
GALET VAD PANK (MEN LYCKLIG) JAG KOMMER ATT BLI.
/E.
Vendela
Vi har haft våra ups' and downs' om man säger så - minst sagt. Men vilka vänner har inte det. Jag kan inte låta bli att le åt alltihop i slutändan ändå, och det slutar alltid likadant. Vi smsar om killproblem, hytter näven åt idioter (fast bara för oss själva), äter nattpasta efter våra nätter tillsammans, gömmer oss på toaletten och diskuterar igenom situationer vi hamnat i och smider planer trots att toalettkön står utanför och bankar på dörren. Vi ser på svenska filmer och kan inte låta bli att kritisera alltihop, skratta tills vi båda får ont i magen och låter timmarna rinna iväg. I slutändan spelar det ingen roll om vi haft våra sämre perioder, om det funnits irritationer eller dylikt. För det vi minns är ändå kisstunderna bakom trädet, pastanätterna, flykterna, stughelgerna och allt som fått oss att älska livet lite extra för en stund.
/E.
/E.
Förändring.
Alla behöver en förändring ibland. Min tog fem timmar och var dyr, men känns ändock värt varenda timme och krona.
/E.
/E.
En vanlig dag...
En vanlig dag i skolan? Det är en tanke som dyker upp titt som tätt när det hela tiden dyker upp nya bus, nya tävlingar och stunder fyllda av skratt i skolan. När det tävlas i vem som kan stå i plankan längst, när vännen min sitter och över på nationalsången helt plötsligt en förmiddag och när vi kör runt Hanna på en datorstol både i och utanför skolan i hopp om att 1. ingen skada ska ske (har varit nära förr) och 2. att vaktmästarBjörn inte ska upptäck våra "bus".
Det faktum att studenten närmar sig börjar göra sig mer känt för var dag som går, snart är det dags att prova studentmössor och pratet om bal och studentfester är i full gång. Försöker skaka av mig känslan av att det snart är över och istället fokusera på HÄR och NU. Vi ska ta vara på varje dag vi har kvar, varje stund vi upplever. ALLT.
/E.
Det faktum att studenten närmar sig börjar göra sig mer känt för var dag som går, snart är det dags att prova studentmössor och pratet om bal och studentfester är i full gång. Försöker skaka av mig känslan av att det snart är över och istället fokusera på HÄR och NU. Vi ska ta vara på varje dag vi har kvar, varje stund vi upplever. ALLT.
/E.
Sedan kan stormen braka loss
Ber om solsken. Ber om att imorgon ska bli vackert, underbart, glädjefyllt. Vill bara ha en dag då allt bara blir så bra, inga konstigheter, bra helt enkelt!
Lite packning hit och dit, lite stök här hemma som bör göras. Men sedan till the big deal så att säga, till frisören. Förändring på gång, stora förändringar och jag är oerhört taggad, nervös och livrädd på samma gång.
Men jag ber om fint väder. Sista helgen som Tillsammans har öppet för det här året och jag önskar inget hellre än att de ska få en fin sista helg - och även jag på köpet. Enligt alla vädersidor jag kommit på så ska de regna imorgon från dag till natt och då Tillsammans är en uteservering med ytterst lite tak på bara en del av stället så känns det inte så passande alls. Vill bara kunna njuta av fint sällskap, vitt vin, livemusik och dylikt som gör alltihop till en alldeles fantastisk fredagskväll såhär i mitten på September.
För nu är hösten på väg, uteserveringarna stänger ner och kylan har börjat komma. Men snälla, ge oss ett par dagar till. Bara de här dagarna, en helg. Sedan kan stormen braka loss.
/E.
Lite packning hit och dit, lite stök här hemma som bör göras. Men sedan till the big deal så att säga, till frisören. Förändring på gång, stora förändringar och jag är oerhört taggad, nervös och livrädd på samma gång.
Men jag ber om fint väder. Sista helgen som Tillsammans har öppet för det här året och jag önskar inget hellre än att de ska få en fin sista helg - och även jag på köpet. Enligt alla vädersidor jag kommit på så ska de regna imorgon från dag till natt och då Tillsammans är en uteservering med ytterst lite tak på bara en del av stället så känns det inte så passande alls. Vill bara kunna njuta av fint sällskap, vitt vin, livemusik och dylikt som gör alltihop till en alldeles fantastisk fredagskväll såhär i mitten på September.
För nu är hösten på väg, uteserveringarna stänger ner och kylan har börjat komma. Men snälla, ge oss ett par dagar till. Bara de här dagarna, en helg. Sedan kan stormen braka loss.
/E.
Orden.
Att hitta rätt ord är det svåraste.
I huvudet målar jag upp en hel värld av ord, drömmer, tänker, känner. Orden når inte ut längre än så, när jag väl försöker skriva ner dem står det stilla. Fingertopparna fastnar strax över tangenterna, söker efter orden, efter känslan att skriva dem. Skriv vacker. Du vet var på tangentbordet bokstäverna sitter, hur du ska röra dina fingrar för att forma ordet. Du vet hur din hand rör sig längs med pappret när du skriver med pennan i handen.
Ord är allt. De är enkla, svåra, hårda, mjuka. De är vackra och hemska.Allt på samma gång.
Du är vacker.
Jag älskar dig.
Du är den finaste.
Så många ord, korta meningar men som vi alla uppskattar. Det spelar inte riktigt någon roll om vi egentligen tror på orden, om vi har svårt att tro på personen som yttrar sig om dem. För trots det så finns det ändå någonting inom oss som tänder till, en känsla som väcks när vi får höra sådant.
Jag älskar alla de vackra orden. Vill så gärna fylla meningar med dem, rad efter rad. Skriva någonting som känns. Men det går inte alltid. Ibland fastnar orden just ovanför, i fingrarna som inte riktigt når ut till tangenterna.
Den som sa att det alltid är lätt att skriva har fel. Så oerhört fel.
/E.
I huvudet målar jag upp en hel värld av ord, drömmer, tänker, känner. Orden når inte ut längre än så, när jag väl försöker skriva ner dem står det stilla. Fingertopparna fastnar strax över tangenterna, söker efter orden, efter känslan att skriva dem. Skriv vacker. Du vet var på tangentbordet bokstäverna sitter, hur du ska röra dina fingrar för att forma ordet. Du vet hur din hand rör sig längs med pappret när du skriver med pennan i handen.
Ord är allt. De är enkla, svåra, hårda, mjuka. De är vackra och hemska.Allt på samma gång.
Du är vacker.
Jag älskar dig.
Du är den finaste.
Så många ord, korta meningar men som vi alla uppskattar. Det spelar inte riktigt någon roll om vi egentligen tror på orden, om vi har svårt att tro på personen som yttrar sig om dem. För trots det så finns det ändå någonting inom oss som tänder till, en känsla som väcks när vi får höra sådant.
Jag älskar alla de vackra orden. Vill så gärna fylla meningar med dem, rad efter rad. Skriva någonting som känns. Men det går inte alltid. Ibland fastnar orden just ovanför, i fingrarna som inte riktigt når ut till tangenterna.
Den som sa att det alltid är lätt att skriva har fel. Så oerhört fel.
/E.
Brist.
Det kliar inombords, har sådan brist på inspiration. Vill skriva men hittar inte orden. Allt blir bara en sörja av ord som inte hänger ihop. Istället pillar jag på spotifylistor som aldrig blir riktigt klara och myser bäst jag kan med regnet smattrandes mot fönstret och drömmar om resor, städer, människor och festivaler. Allt det jag så gärna vill ha.
Jag låter tiden gå, klockan tickar på och jag vet att jag borde försöka utnyttja tiden bättre. Lovar mig själv, varje kväll, att "imorgon är en ny dag, en ny chans.. imorgon blir annorlunda" men fortsätter likadant. Jag vet att det är dags för förändring, och jag vet att den finns inom mig. Det enda som behövs är vilja (och att jag får bli helt frisk en gång för alla). För vem vet hur lång tid vi ens har?
/E.
Vi närmar oss något nytt
Har inhandlat studentleg och sett hur nedräkningen inför studenten redan verkar ha börjat. Det är snart slut. Mindre än 9 månader kvar tills vi springer ut, tills vi tar studenten, tills vi tillsammans avslutar ett stort kapitel av våra liv och tillsammans inviger ett nytt. Ett nytt som kan innebära i princip vad som helst.
Så mycket har förändrats på två år. VI har förändrats.
Men vi närmar oss alla en ny start, ett nytt kapitel i våra liv då vi kommer ett steg närmre de drömmar, de mål vi har. Och även om jag kommer sakna så många från skolan, även om jag älskar så många med hela hjärtat så vet jag att när det väl är dags att gå vidare så kommer allt att bli just så som det ska.
/E.
Så mycket har förändrats på två år. VI har förändrats.
Men vi närmar oss alla en ny start, ett nytt kapitel i våra liv då vi kommer ett steg närmre de drömmar, de mål vi har. Och även om jag kommer sakna så många från skolan, även om jag älskar så många med hela hjärtat så vet jag att när det väl är dags att gå vidare så kommer allt att bli just så som det ska.
/E.
ÄLSKAR
Detta älskar jag inatt:
långa samtal om just precis allt, nowhere boy, min spotifylista, att småspringa hem i ösregnet mot en varm säng, godnattkramar, cola, vetskapen om att jag enbart ställer alarmet på ca tio - halv elva bara för att inte sova bort hela dagen och att jag har så fina vänner som bara är så himla underbara på alla sätt och vis.
Detta är en lista jag bör påminna mig själv om att läsa då och då när livet känns meningslöst, att det finns så mycket fint även om det är lätt att tappa hoppet emellanåt.
/E.
långa samtal om just precis allt, nowhere boy, min spotifylista, att småspringa hem i ösregnet mot en varm säng, godnattkramar, cola, vetskapen om att jag enbart ställer alarmet på ca tio - halv elva bara för att inte sova bort hela dagen och att jag har så fina vänner som bara är så himla underbara på alla sätt och vis.
Detta är en lista jag bör påminna mig själv om att läsa då och då när livet känns meningslöst, att det finns så mycket fint även om det är lätt att tappa hoppet emellanåt.
/E.
:.Vet du vad det är som går och går, lika säkert som hjärtat slår?.:
Gick hem istället för att ta bussen, kände fötterna värka i mina nya Dr Martens, kom hem till en glad mamma som köpt wienerbröd och var glad för sällskapet. Lyssnar på musik som gör mig glad och som får mig att drömma. Det är helg efter endast en dag i skolan och jag har inga planer men jag gillar läget som det är. Flera vänner åker hem över helgen, till föräldrar, vänner, flickvänner och själv jag stannar kvar. Bryr mig inte så mycket om allt vad som heter utgång, fester och sådant. Längtar mer efter höstmys:
brevskrivande på rummet, filmer om kvällarna, långa sms, fina samtal om nätterna, stora koppar te, lite för mycket godis och långa promenader med musiken som sällskap. Vill läsa, skriva, lyssna. Vill vara ifred men inte ensam. Hoppas på erbjudanden om fikamys istället för fester och att få vara spontan med människor jag tycker om.
brevskrivande på rummet, filmer om kvällarna, långa sms, fina samtal om nätterna, stora koppar te, lite för mycket godis och långa promenader med musiken som sällskap. Vill läsa, skriva, lyssna. Vill vara ifred men inte ensam. Hoppas på erbjudanden om fikamys istället för fester och att få vara spontan med människor jag tycker om.
Idag är jag glad och jag njuter av varenda sekund, varje sekund utan komplicerade och svåra tankar och känslor. Jag är glad och jag älskar älskar älskar det.
/E.
DAGAR SOM IDAG
Det är dagar som idag jag ofta är på väg att stanna hemma. Då jag förr hade stannat hemma utan tvekan, hade satt mig upp i sängen, ringt ett samtal till skolan och sedan somnat om. Men dagar som idag tar jag mig ändå dit, vet att det är sista året och vet att jag inte vill missa något alls. Vaknar upp så ofantligt trött, som ett vrak. Samma vrak som alltid, men släpar mig ändå upp för jag vet att jag vill dit. Vet att jag kommer mötas av fina vänner, av kanske en kram eller två och att det kommer gå bra - bara jag väl går dit.
Slutar om tre timmar, så idag är en rätt bra dag ändå.
/E.
Slutar om tre timmar, så idag är en rätt bra dag ändå.
/E.
:.I'm gonna start a revolution from my bed.:
Lyssnar på musik, äter finfrukost, myser i soffan, äter glass, kollar på serier, repriser, formar ord till brev, poppar popcorn, dricker te, drömmer, sover, känner.
Men jag är så trött på att vara sjuk.
/E.
DET LÖSER SIG, PÅ SÄTT OCH VIS
Jag skjuter upp allt vad som heter lunch, mat, måltid. Sitter nerbäddad i soffan. Magen kurrar. Men sitter kvar. Med musiken och drömmarna om konserter. Drömmarna om att stå i publiken igen. Söker efter biljetter på ticnet, Markus Krunegård, The Vaccines, så mycket jag bara vill och vill och vill.
Räknar. Skriver budgetlistor jag ändå aldrig kommer följa. Försöker klämma in en slant till allt. Till betydelsefulla konserter. Till meningslösa cigg. Till snabbt uppdruckna drinkar, alla studentfester som kommer. Får panik. Vet inte hur jag ska få ihop det. Hur jag ska ha råd. Kan bara lugna mig själv för en stund med orden "det löser sig", vilket det väl också gör, på sätt och vis.
Istället för att förändra något så fortsätter jag på samma vis. Dag efter dag. Tar spontanfikor med mycket kaffe och mycket prat, åker buss genom stan hemåt efter sena kvällar, grubblar och funderar över livet långa nätter istället för att sova. Inget har förändrats. Jag är samma jag som alltid varit, som gömmer mig bland drömmarna och påstår att jag har allt under kontroll.
"Det löser sig".
Och med de orden tar jag lunch.
/E.
Räknar. Skriver budgetlistor jag ändå aldrig kommer följa. Försöker klämma in en slant till allt. Till betydelsefulla konserter. Till meningslösa cigg. Till snabbt uppdruckna drinkar, alla studentfester som kommer. Får panik. Vet inte hur jag ska få ihop det. Hur jag ska ha råd. Kan bara lugna mig själv för en stund med orden "det löser sig", vilket det väl också gör, på sätt och vis.
Istället för att förändra något så fortsätter jag på samma vis. Dag efter dag. Tar spontanfikor med mycket kaffe och mycket prat, åker buss genom stan hemåt efter sena kvällar, grubblar och funderar över livet långa nätter istället för att sova. Inget har förändrats. Jag är samma jag som alltid varit, som gömmer mig bland drömmarna och påstår att jag har allt under kontroll.
"Det löser sig".
Och med de orden tar jag lunch.
/E.
DET ÄR ALLT SOM KRÄVS
Det är svårt att gå vidare utan att först släppa taget.
Kanske är det någonting om låter helt självklart. Men alla saker, dåliga som bra samlas på hög inom oss. De bra sakerna, de fina minnena får oss att må bra. Men de minnen, de saker fyllda av ånger och ångest tynger istället ner oss. Vare sig det är saker vi gjort, som vi ångrar eller känslor och minnen som gör ont att bära med sig så blir det en tyngd. För att hitta balansen och lätta tyngden måste vi då och då släppa taget, gå vidare och försöka att, kanske inte glömma, men att förstå att gjort är gjort, att saker och ting i vårt förflutna alltid kommer vara just det, vårt förflutna. Det är ingenting vi kan påverka, ingenting vi kan göra någonting åt. Men vad vi kan göra är att påverka det som kommer. Vår framtid.
Jag säger inte att det är lätt, hade det varit lätt hade jag varit på topp, utan tyngder hängande över mina axlar redan idag. Men jag har nått stadiet då jag insett att det är dags att gå vidare. Att jag inte kan förändra hur saker och ting ser ut idag på annat sätt än att blicka framåt och istället för att grubbla över hur saker och ting kunde varit, försöka att bara komma ihåg de fina minnena och leva mitt liv full ut och hoppas på allt som kommer.
Lättare sagt än gjort, men allt som krävs är vilja och tålamod.
Det är dags att börja på ett nytt kapitel. Dags att tömma ut allt det dåliga och göra plats för allt och alla bra vi kommer att möta, som finns framför oss och som inte vill någonting annat än att få släppas in i våra hjärtan. Vare sig det är familj, vänner eller kärlek. Släpp ut det gamla, släpp ut allt som gör ont - så kommer det nya, allt det vi vill ha, alla de vi vill släppa in i våra hjärtan att få plats.
Vilja. Tålamod.
Det är allt som krävs.
/E:
Florence + The Machine – Shake It Out
Kanske är det någonting om låter helt självklart. Men alla saker, dåliga som bra samlas på hög inom oss. De bra sakerna, de fina minnena får oss att må bra. Men de minnen, de saker fyllda av ånger och ångest tynger istället ner oss. Vare sig det är saker vi gjort, som vi ångrar eller känslor och minnen som gör ont att bära med sig så blir det en tyngd. För att hitta balansen och lätta tyngden måste vi då och då släppa taget, gå vidare och försöka att, kanske inte glömma, men att förstå att gjort är gjort, att saker och ting i vårt förflutna alltid kommer vara just det, vårt förflutna. Det är ingenting vi kan påverka, ingenting vi kan göra någonting åt. Men vad vi kan göra är att påverka det som kommer. Vår framtid.
Jag säger inte att det är lätt, hade det varit lätt hade jag varit på topp, utan tyngder hängande över mina axlar redan idag. Men jag har nått stadiet då jag insett att det är dags att gå vidare. Att jag inte kan förändra hur saker och ting ser ut idag på annat sätt än att blicka framåt och istället för att grubbla över hur saker och ting kunde varit, försöka att bara komma ihåg de fina minnena och leva mitt liv full ut och hoppas på allt som kommer.
Lättare sagt än gjort, men allt som krävs är vilja och tålamod.
Det är dags att börja på ett nytt kapitel. Dags att tömma ut allt det dåliga och göra plats för allt och alla bra vi kommer att möta, som finns framför oss och som inte vill någonting annat än att få släppas in i våra hjärtan. Vare sig det är familj, vänner eller kärlek. Släpp ut det gamla, släpp ut allt som gör ont - så kommer det nya, allt det vi vill ha, alla de vi vill släppa in i våra hjärtan att få plats.
Vilja. Tålamod.
Det är allt som krävs.
/E:
Florence + The Machine – Shake It Out
JAG UNDRAR OM DU,
Jag undrar om du också någon gång haft drömmar. Drömmar om hur det kunde varit nu. Drömmar om hur det en gång var. Drömmar om oss, ett du och ett jag.
Har haft så många drömmar, så många gånger om. Drömmar som känts mer verkliga än verkligheten själv. Som fått mig att komma ur balans. Fått mig att sakna och undra om du någon gång känt likadant.
Jag svek dig. Svek mig själv. Lät någonting vackert glida ur min hand.
Jag var feg. Det är något jag ångrar än idag. "Tiden läker alla sår". "Man lär sig leva med det". "Du kommer över det". Vet inte hur många gånger jag hört orden upprepas omkring mig.
Jag har släppt dig så gott jag kan, släppt det som var vi.
Men kan du klandra mig för att sakna det vi hade? För att jag saknar den stunden när jag just skulle kliva av bussen och mötte din blick där du stod och väntade, redo att ge mig en kram. För att jag saknar stunderna på busshållsplatsen här utanför då jag inte ville släppa taget om dig trots att jag visste att det var dags att säga hejdå. För att jag saknar hur du lät mig slumra till i din famn till Lejonkungen, hur du log och frågade om jag var trött.
Du mår bra nu, och det är allt jag vill.
En dag mår jag lika bra som du, en dag kan vi vara de vänner vi sa att vi skulle vara.
Men kanske inte just precis nu.
/E.
Oberhofer – HEART
Har haft så många drömmar, så många gånger om. Drömmar som känts mer verkliga än verkligheten själv. Som fått mig att komma ur balans. Fått mig att sakna och undra om du någon gång känt likadant.
Jag svek dig. Svek mig själv. Lät någonting vackert glida ur min hand.
Jag var feg. Det är något jag ångrar än idag. "Tiden läker alla sår". "Man lär sig leva med det". "Du kommer över det". Vet inte hur många gånger jag hört orden upprepas omkring mig.
Jag har släppt dig så gott jag kan, släppt det som var vi.
Men kan du klandra mig för att sakna det vi hade? För att jag saknar den stunden när jag just skulle kliva av bussen och mötte din blick där du stod och väntade, redo att ge mig en kram. För att jag saknar stunderna på busshållsplatsen här utanför då jag inte ville släppa taget om dig trots att jag visste att det var dags att säga hejdå. För att jag saknar hur du lät mig slumra till i din famn till Lejonkungen, hur du log och frågade om jag var trött.
Du mår bra nu, och det är allt jag vill.
En dag mår jag lika bra som du, en dag kan vi vara de vänner vi sa att vi skulle vara.
Men kanske inte just precis nu.
/E.
Oberhofer – HEART
DET BARA BLEV SOM DET BLEV.
Första tonerna av Klåparen tar fart, publiken jublar, skynket dras bort, Jockes röst sprider sig utåt i publiken. Vi sjunger, vi dansar, vi ler. Låt efter låt. Vi kramas, klappar händerna i takt och jublar i extas. Precis som där och då, tåras mina ögon även ikväll. Magin sköljde över Pildammsparken den kvällen, dansen blev lite galnare, vår sång lite högre och hjärtslagen ännu tydligare.
Det är nu jag förstår varför jag inte skrivit om Malmö än, den kvällen och allt som hände då. Visst har jag försökt, men inte lyckats. Inte fått fram ett ord. Är sentimental, känner en okontrollerbar känsla i bröstet och tårarna är hejdlösa. Lyckotårar, förstås.
Ibland undrar jag om kvällen ens var sann.
När sista tonerna av Mannen i den vita hatten tystnat och Kent klivit av scenen står jag där, magin hänger sig kvar i luften och samtidigt så höjer sig ett frågetecken över mitt huvud. Snart kommer Stefan och glatt passerar jag vakterna med gästpasset. "Du får underhålla dig en stund på egen hand" säger han och lämnar mig vid lastbilen, jovisst, tänker jag. Tänder en cigg, står där och sparkar i gruset för mig själv, sitter i lastbilen en stund, tänder sedan en ny.
Ser någon, ser ut Markus. Är det han?
Går långsamt ditåt. Jovisst hade jag rätt. Möts av folk som pratar, dricker, verkar ha det bra. Ser Jocke komma ut, ta en bit ost från ostbrickan. Kollar upp, möter Samis blick. Hälsar på några, och "det ena leder till det andra".
När jag satt mig i lastbilen 1½ timme senare för att åka hem med Stefan, ger Jocke en sista vink som ler och vinkar kort tillbaka så förstår jag, förstår att sommaren nog är över. Men jag kunde inte varit mer lycklig än så.
"Hur mår du?" frågade Martin tidigare den kvällen, och jag minns att det var svårt att hålla sig för skratt. Visst var det bra, det var ju helt jävla underbart.
/E.
Det är nu jag förstår varför jag inte skrivit om Malmö än, den kvällen och allt som hände då. Visst har jag försökt, men inte lyckats. Inte fått fram ett ord. Är sentimental, känner en okontrollerbar känsla i bröstet och tårarna är hejdlösa. Lyckotårar, förstås.
Ibland undrar jag om kvällen ens var sann.
När sista tonerna av Mannen i den vita hatten tystnat och Kent klivit av scenen står jag där, magin hänger sig kvar i luften och samtidigt så höjer sig ett frågetecken över mitt huvud. Snart kommer Stefan och glatt passerar jag vakterna med gästpasset. "Du får underhålla dig en stund på egen hand" säger han och lämnar mig vid lastbilen, jovisst, tänker jag. Tänder en cigg, står där och sparkar i gruset för mig själv, sitter i lastbilen en stund, tänder sedan en ny.
Ser någon, ser ut Markus. Är det han?
Går långsamt ditåt. Jovisst hade jag rätt. Möts av folk som pratar, dricker, verkar ha det bra. Ser Jocke komma ut, ta en bit ost från ostbrickan. Kollar upp, möter Samis blick. Hälsar på några, och "det ena leder till det andra".
När jag satt mig i lastbilen 1½ timme senare för att åka hem med Stefan, ger Jocke en sista vink som ler och vinkar kort tillbaka så förstår jag, förstår att sommaren nog är över. Men jag kunde inte varit mer lycklig än så.
"Hur mår du?" frågade Martin tidigare den kvällen, och jag minns att det var svårt att hålla sig för skratt. Visst var det bra, det var ju helt jävla underbart.
/E.
VI BYGGDE UPP EN VÄRLD FYLLD AV MINNEN.
Sommarsolen hade sänkt sig bakom träden, kylan hade börjat krypa sig tätt inpå. Det var juni men ändå kunde jag inte låta bli att känna den ilande rysningen över ryggen. Men just där och då gjorde det inte så mycket alls. Du var där, med armarna omkring mig och gav min panna en lätt kyss medan jag nynnade med till Noel Gallagher som spelade just där och då.
Det var sista kvällen, sista festivalkvällen och vem visste vad som skulle hända sedan. Vi hade många fina stunder även efteråt, det klickade direkt och vi kunde inte vara ifrån varann ens en dag utan att sakna och längta. Vi var så naiva, du och jag. Vi levde i nuet, njöt av varenda stund vi hade tillsammans och kunde inte ha haft det bättre än så.
Men det vi glömde var att det fanns en framtid. Vad skulle komma sedan?
Nu bor du längre bort än förut, vi pratar knappt och jag undrar. Undrar om du mött någon annan, någon som tycker om din musiksmak så som jag, någon som gillar samma serier som vi, som fått dra fingrarna genom det yviga korta bruna håret.
Allt vi har är minnena, men jag tror att det fanns en mening. Du fanns där när jag behövde dig som mest, och även om ingen av oss väntat oss ett sådant slut så tror jag inte att det är över än. Vi ses, någon gång i framtiden ses vi igen. Kanske har vi båda hittat någon då, kanske kan vi båda le åt våra minnen, åt Noel Gallagher och alla andra dagar, vara glada att vi fick den tiden och att vi kom någonstans även efteråt.
För jag vill bara tro att allt kommer bli bra.
/E.
Oasis – Don't Look Back In Anger
Det var sista kvällen, sista festivalkvällen och vem visste vad som skulle hända sedan. Vi hade många fina stunder även efteråt, det klickade direkt och vi kunde inte vara ifrån varann ens en dag utan att sakna och längta. Vi var så naiva, du och jag. Vi levde i nuet, njöt av varenda stund vi hade tillsammans och kunde inte ha haft det bättre än så.
Men det vi glömde var att det fanns en framtid. Vad skulle komma sedan?
Nu bor du längre bort än förut, vi pratar knappt och jag undrar. Undrar om du mött någon annan, någon som tycker om din musiksmak så som jag, någon som gillar samma serier som vi, som fått dra fingrarna genom det yviga korta bruna håret.
Allt vi har är minnena, men jag tror att det fanns en mening. Du fanns där när jag behövde dig som mest, och även om ingen av oss väntat oss ett sådant slut så tror jag inte att det är över än. Vi ses, någon gång i framtiden ses vi igen. Kanske har vi båda hittat någon då, kanske kan vi båda le åt våra minnen, åt Noel Gallagher och alla andra dagar, vara glada att vi fick den tiden och att vi kom någonstans även efteråt.
För jag vill bara tro att allt kommer bli bra.
/E.
Oasis – Don't Look Back In Anger
När allt är nästan perfekt.
Älskar kvällar som igår. Så mycket glädje, kärlek, närhet, dans.
/E.
/E.
