VI BYGGDE UPP EN VÄRLD FYLLD AV MINNEN.
Sommarsolen hade sänkt sig bakom träden, kylan hade börjat krypa sig tätt inpå. Det var juni men ändå kunde jag inte låta bli att känna den ilande rysningen över ryggen. Men just där och då gjorde det inte så mycket alls. Du var där, med armarna omkring mig och gav min panna en lätt kyss medan jag nynnade med till Noel Gallagher som spelade just där och då.
Det var sista kvällen, sista festivalkvällen och vem visste vad som skulle hända sedan. Vi hade många fina stunder även efteråt, det klickade direkt och vi kunde inte vara ifrån varann ens en dag utan att sakna och längta. Vi var så naiva, du och jag. Vi levde i nuet, njöt av varenda stund vi hade tillsammans och kunde inte ha haft det bättre än så.
Men det vi glömde var att det fanns en framtid. Vad skulle komma sedan?
Nu bor du längre bort än förut, vi pratar knappt och jag undrar. Undrar om du mött någon annan, någon som tycker om din musiksmak så som jag, någon som gillar samma serier som vi, som fått dra fingrarna genom det yviga korta bruna håret.
Allt vi har är minnena, men jag tror att det fanns en mening. Du fanns där när jag behövde dig som mest, och även om ingen av oss väntat oss ett sådant slut så tror jag inte att det är över än. Vi ses, någon gång i framtiden ses vi igen. Kanske har vi båda hittat någon då, kanske kan vi båda le åt våra minnen, åt Noel Gallagher och alla andra dagar, vara glada att vi fick den tiden och att vi kom någonstans även efteråt.
För jag vill bara tro att allt kommer bli bra.
/E.
Oasis – Don't Look Back In Anger
Det var sista kvällen, sista festivalkvällen och vem visste vad som skulle hända sedan. Vi hade många fina stunder även efteråt, det klickade direkt och vi kunde inte vara ifrån varann ens en dag utan att sakna och längta. Vi var så naiva, du och jag. Vi levde i nuet, njöt av varenda stund vi hade tillsammans och kunde inte ha haft det bättre än så.
Men det vi glömde var att det fanns en framtid. Vad skulle komma sedan?
Nu bor du längre bort än förut, vi pratar knappt och jag undrar. Undrar om du mött någon annan, någon som tycker om din musiksmak så som jag, någon som gillar samma serier som vi, som fått dra fingrarna genom det yviga korta bruna håret.
Allt vi har är minnena, men jag tror att det fanns en mening. Du fanns där när jag behövde dig som mest, och även om ingen av oss väntat oss ett sådant slut så tror jag inte att det är över än. Vi ses, någon gång i framtiden ses vi igen. Kanske har vi båda hittat någon då, kanske kan vi båda le åt våra minnen, åt Noel Gallagher och alla andra dagar, vara glada att vi fick den tiden och att vi kom någonstans även efteråt.
För jag vill bara tro att allt kommer bli bra.
/E.
Oasis – Don't Look Back In Anger
Kommentarer
Trackback
