MEMLAAN

Jag undrar om du också någon gång haft drömmar. Drömmar om hur det kunde varit nu. Drömmar om hur det en gång var. Drömmar om oss, ett du och ett jag.

Har haft så många drömmar, så många gånger om. Drömmar som känts mer verkliga än verkligheten själv. Som fått mig att komma ur balans. Fått mig att sakna och undra om du någon gång känt likadant.

Jag svek dig. Svek mig själv. Lät någonting vackert glida ur min hand.
Jag var feg. Det är något jag ångrar än idag. "Tiden läker alla sår". "Man lär sig leva med det". "Du kommer över det". Vet inte hur många gånger jag hört orden upprepas omkring mig.

Jag har släppt dig så gott jag kan, släppt det som var vi.
Men kan du klandra mig för att sakna det vi hade? För att jag saknar den stunden när jag just skulle kliva av bussen och mötte din blick där du stod och väntade, redo att ge mig en kram. För att jag saknar stunderna på busshållsplatsen här utanför då jag inte ville släppa taget om dig trots att jag visste att det var dags att säga hejdå. För att jag saknar hur du lät mig slumra till i din famn till Lejonkungen, hur du log och frågade om jag var trött.

Du mår bra nu, och det är allt jag vill.
En dag mår jag lika bra som du, en dag kan vi vara de vänner vi sa att vi skulle vara.
Men kanske inte just precis nu.

/E.

Oberhofer – HEART