DET LÖSER SIG, PÅ SÄTT OCH VIS

Jag skjuter upp allt vad som heter lunch, mat, måltid. Sitter nerbäddad i soffan. Magen kurrar. Men sitter kvar. Med musiken och drömmarna om konserter. Drömmarna om att stå i publiken igen. Söker efter biljetter på ticnet, Markus Krunegård, The Vaccines, så mycket jag bara vill och vill och vill.

Räknar. Skriver budgetlistor jag ändå aldrig kommer följa. Försöker klämma in en slant till allt. Till betydelsefulla konserter. Till meningslösa cigg. Till snabbt uppdruckna drinkar, alla studentfester som kommer. Får panik. Vet inte hur jag ska få ihop det. Hur jag ska ha råd. Kan bara lugna mig själv för en stund med orden "det löser sig", vilket det väl också gör, på sätt och vis.

Istället för att förändra något så fortsätter jag på samma vis. Dag efter dag. Tar spontanfikor med mycket kaffe och mycket prat, åker buss genom stan hemåt efter sena kvällar, grubblar och funderar över livet långa nätter istället för att sova. Inget har förändrats. Jag är samma jag som alltid varit, som gömmer mig bland drömmarna och påstår att jag har allt under kontroll.

"Det löser sig".
Och med de orden tar jag lunch.

/E.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0