Sista gången.

Jag vill inte släppa taget, inte riktigt än.
För en del av mig står fortfarande kvar där, i väntan på spårvagnen hemåt, med en nytänd cigarett och bara en enda tanke i huvudet: vill tillbaka, vända om, springa upp för alla trappor och den hemska uppförsbacken för att komma tillbaka, upp till din lägenhet på berget.
Vill knacka på dörren och mötas av din öppna famn.

Istället åkte jag hemåt.
Utan att veta att det var sista gången vi sågs.
Sista gången du höll mig så hårt, sista gången jag satt i din soffa, med tårar i ögonen och din arm kring mina axlar.
Jag önskar att jag hade vetat det då.

/E.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0