You want me down on Earth, but I am up in space
Jag minns hur vi när vi var yngre, för all del, kanske senast förra året fick svara på frågan "Vad har du gjort i sommar?" när skolan började igen. Jag minns hur man alltid ville berätta just det bästa, det finaste om allt man gjort, allt man upplevt. Man ville att hela klassen skulle höra, om det där fina.
Vi fick aldrig frågan i år. Kanske var det tur, för kanske hade jag inte fått fram ett ord, eller så hade jag aldrig kunnat sluta prata, sluta berätta om allt det jag upplevt. Trots att jag gått igenom alla upplevelser, allt jag varit med om, så många gånger i mitt huvud så räcker orden inte till för att beskriva alla de känslor inom mig. Den lyckan jag upplevt, men även sorgen.
Istället ger jag er en del av min sommar i bilder. För just nu finner jag inte de ord jag söker. Inte än.
Men jag är tacksam, så oerhört tacksam för allt jag fått uppleva. Alla jag fått möta och lära känna.
Ni som gett mig den här sommaren, gett mig alla stunder av ren lycka.
Underbara vänner, ni är det bästa jag har.
Tack.
/E.
Vi fick aldrig frågan i år. Kanske var det tur, för kanske hade jag inte fått fram ett ord, eller så hade jag aldrig kunnat sluta prata, sluta berätta om allt det jag upplevt. Trots att jag gått igenom alla upplevelser, allt jag varit med om, så många gånger i mitt huvud så räcker orden inte till för att beskriva alla de känslor inom mig. Den lyckan jag upplevt, men även sorgen.
Istället ger jag er en del av min sommar i bilder. För just nu finner jag inte de ord jag söker. Inte än.
Men jag är tacksam, så oerhört tacksam för allt jag fått uppleva. Alla jag fått möta och lära känna.
Ni som gett mig den här sommaren, gett mig alla stunder av ren lycka.
Underbara vänner, ni är det bästa jag har.
Tack.
/E.
Kommentarer
Trackback
