TRUE ROMANCE, IS WHAT I'M AFTER DARLING

Lyssnar på Miles Kane och det riktigt rycker till i hela mig. En blandning av den enorma lyckan och en gnutta, eller rättare sagt ganska mycket saknad väcks så fort "Come Closer" eller någon av de andra låtarna fyllda med alla minnen börjar spelas.

Tillsammans dansade vi så att höfterna kunnat lossna, vi sjöng och klappade händer tillsammans där i folkmassan. Lisa och jag gav varann menande blickar, det här var fantastiskt, och inga ord behövdes. De enda orden som upprepades var britten som gång på gång utropade hur fantastiskt det var och frågade "Are you okay?" när folk hoppade runt en som galna. Ja, allt var okej. Allt var så mycket bättre än bara okej.

Efteråt tog vi oss ut, fyllda av adrenalin och lycka, satte oss i gräset och njöt. Kunde inte få fram ord för hur fantastiskt det varit, men jag tror vi alla var enade om att det hade varit en underbar spelning, och att vi haft så ofantligt roligt tillsammans.

Britten Max, Gbg-Anton, jag och (?) - bild tagen av Lisa
 
Helt klart ett av mina mest älskade sommarminnen.

/E.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0