LET THE WHOLE WORLD KNOW YOU'RE OUT THERE
Det är en lustig känsla, att tänka tillbaka på sommaren. På allt som hänt. Att tiden gått så fort är ofattbart, att jag om lite mer än 9 månader har tagit studenten, gått ur gymnasiet. Det har hänt så mycket. Om jag är redo eller inte är svårt att säga. Men jag tror att jag under dessa månaderna kommer bli det. Bli redo för det som kommer. Redo att ta beslut och gå vidare.
Minns en tjej, mitt där bland vinglasen, ostarna och min extas över att vistas bland kent. En väldigt söt tjej från Eskilstuna, som kom med så många ord. Så många saker som jag bara tog till mig. Jag vet inte alls vem hon är, har bara ett svagt minne av hennes namn. Men det hon sa den kvällen, alla ord, betydde så mycket. Vi pratade om framtiden, om studier och arbeten. Om vilka vi var.
Hon sa att jag skulle våga gå min egen väg. Göra just det jag ville. Lite "följ ditt hjärta" över det hela. Men det kändes så bra, hon fick mig att inse att jag måste göra just det. Våga gå min egen väg, även om mina vänner inte har samma visioner och tankar om livet som jag. Även om det kan komma stunder då det blir jobbigt, stunder jag kommer få kämpa mig igenom, så är det i slutändan värt det. För när jag väl är där jag vill vara, när jag nått dit, då kommer det ha varit värt varenda sekund.
Jag säger inte att jag har en stor plan redo för livet. Att jag har massa punkter på en lista att pricka av. Det är en självklarhet att mina tankar och idéer kan komma att förändras med tiden. Men man måste börja någonstans, det enda som behövs är modet till att ta första steget.
/E.
Minns en tjej, mitt där bland vinglasen, ostarna och min extas över att vistas bland kent. En väldigt söt tjej från Eskilstuna, som kom med så många ord. Så många saker som jag bara tog till mig. Jag vet inte alls vem hon är, har bara ett svagt minne av hennes namn. Men det hon sa den kvällen, alla ord, betydde så mycket. Vi pratade om framtiden, om studier och arbeten. Om vilka vi var.
Hon sa att jag skulle våga gå min egen väg. Göra just det jag ville. Lite "följ ditt hjärta" över det hela. Men det kändes så bra, hon fick mig att inse att jag måste göra just det. Våga gå min egen väg, även om mina vänner inte har samma visioner och tankar om livet som jag. Även om det kan komma stunder då det blir jobbigt, stunder jag kommer få kämpa mig igenom, så är det i slutändan värt det. För när jag väl är där jag vill vara, när jag nått dit, då kommer det ha varit värt varenda sekund.
Jag säger inte att jag har en stor plan redo för livet. Att jag har massa punkter på en lista att pricka av. Det är en självklarhet att mina tankar och idéer kan komma att förändras med tiden. Men man måste börja någonstans, det enda som behövs är modet till att ta första steget.
/E.
Kommentarer
Trackback
