MEMLAAN

Det sägs att man ska leva var dag som om det vore den sista, leva i nuet, ta vara på den tid man har. Ändå sitter vi och grubblar över saker, känslor, personer. Ägnar tid åt tankarna, tänker "om ändå.." och får höra från andra, dagar då vi kanske inte är på topp, att "det blir bättre sen".

Motsägelsefullt, inte sant?

Jag vet själv att jag är en sådan som grubblar, jämt. Sena kvällar, långa nätter. Tänker tillbaka på vad som varit. Ibland fina tankar, minnen från bra stunder. Ibland tillfällen som det gått sämre, där jag undrar om jag kunnat göra någonting annorlunda. Sådana tankar, de sistnämnda, tjänar ingenting till. "Gjort är gjort". Det är sådant man kan ångra, men man får lära sig att leva med det. Finns det ens något annat alternativ?

Att grubbla om framtiden är inte ovanligt det heller. Att oroa sig för hur saker och ting kommer att bli. Kommer han få jobbet? Kommer hon in på sin utbildning? Tankarna kan handla om allt möjligt. Jag själv, som snart är i fasen då det är dags att ta beslut och gå vidare efter studenten har själv haft många sådana tankar förr. Onödigt. Att oroa sig. För att komma med ännu ett vanligt talesätt så får jag väl ta och säga att: det löser sig. Nej, kanske inte på sättet vi tänkt oss, det vet jag själv. Men vi kommer att tas dit vi ska, hamna där det är meningen att vi ska vara. Om det sker på direkten eller är en längre väg dit, svårt att säga. Om det kommer gå lätt framåt eller vara kämpigt, svårt att säga. Men vi kommer alltid dit vi ska, även om vi själva kanske inte sett det från början.

Vi måste bara lära oss att slappna av.
Släppa tankarna.
Leva här och nu.

/E.