/BUT I CAN BARELY BREATHE

Lyssnar på låtar som skär rakt in i hjärtat, försöker dämpa hostan för att inte väcka mamma medan jag fumlar över tangentbordet, försöker hitta rätt ord, rätt meningar. För jag vet inte vad som hänt, vad som händer just precis nu. Men tankarna jagar mig långt in i natten.

Det är dags att stänga ner, krypa ner under täcket och somna till ljudet av vindens sus strax utanför. Dags att försöka släppa tankarna och känslorna, om så bara för ikväll, bara för en natt.

Varför ska det vara så himla svårt att släppa taget?
 



/E.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0