MEMLAAN

Det räcker med några rader, en vers in i första låten och det brister. Tårarna kommer som en stormvåg. Det går inte att stoppa. Jag är inte ledsen alls egentligen, men det är vackert. Så ofattbart vackert att jag inte kan göra annat än att lyssna. Lyssnar, gråter och dricker mitt te, med laptopen i knät sitter jag ensam i vardagsrummet och förstår ingenting. När kom detta albumet? Det har inte ens släppts än. Men låtarna finns på youtube, och jag lyssnar igenom dem, låt efter låt. Kan omöjligt sluta lyssna, förutom då jag måste hämta nytt tevatten.

Min andra kopp te har redan kallnat, men jag orkar inte resa mig och hämta nytt. Inte nu. Melodierna och texterna går rakt in i hjärtat, och jag faller för albumet mer och mer för varje gång låtarna spelas. Samtidigt som jag sitter och är fullständigt sentimental i min ensamhet börjar pirret i magen att komma. Jag börjar hoppas och undra om detta betyder konserter, att de kommer tillbaka till Sverige snart.

Jag vet inte alls, men jag hoppas så innerligt på att få se dem. Få höra både nya och gamla låtar live. Få höra det jag missade i somras men också så mycket mer. Om jag så måste åka över hela Sverige. Jag måste se dem, och det är bara fakta. Hur skulle jag ens kunna låta bli?

/E.